Äventyr på Tobago

Foto: Sören Andersson Text: Marie Thaarup

Visst finns här underbara stränder och turkost hav, men också regnskog, fåglar och klorofyllstinn grönska. Så skynda på, packa badkläderna, vandringsskorna och hoppa in i jeepen. Det är dags att upptäcka den karibiska ön.

– Vi får se om vägen är stabil nog att åka på. Ingen har använt den på år och dar, säger guiden Farbizo och trycker gaspedalen i botten.

Jeepen gungar till och vi påbörjar färden uppför den branta kullen. Det är fortfarande slutet på regnperioden, marken är genomblöt efter förmiddagens störtskur. Genom lövverket lyser solen i takt med Farbizos ögon som strålar av finurlighet. Han ska visa oss något. Något fantastiskt som han inte vill avslöja.

31 kilometer från Trinidad, strax norr om Venezuela vilar den mytomspunna ön Tobago, en än så länge relativt oupptäckt Robinson-ö. Till skillnad från många andra karibiska öar kommer majoriteten av Trinidad och Tobagos inkomst inte från turism utan från handel och industri. Att turisterna är färre bidrar också till känslan av att befinna sig på en orörd och oexploaterad plats. Tobago är inte stor i storlek, bara 42 kilometer lång, men dess bergochdalbane-berg gör det lätt att förmoda annat. Det är ett litet äventyr att ta sig runt ön och vädret varierar från en plats till en annan. Därför är det bäst att packa både paraply och badkläder på upptäcktsfärden. Medan det är regn och åska på en kulle är det strålande solsken och klar himmel vid nästa.

Myterna och sagorna kring den riktiga Crusoe är många. Runt om på ön förklarar var och varannan hotellägare gärna att stranden nedanför just deras anläggning
egentligen är den riktiga Robinson-stranden. Man kan också få se grottan i vilken Crusoe sökte skydd när han strandsattes på ön och ättlingarna till de getter som han fann här. Crusoe är en stor inspirationskälla för resenärer och äventyrare världen över och har varit det sedan boken lanserades första gången 1719. Men nu är det väl lite si och så med sanningshalten kring Tobagos roll i den historien.

Sant är emellertid att delar av James Bondfilmen ”Dr. No” spelades in här. Och vem vet, kanske var det Daniel Defoes 1700-talsklassiker som gav författaren Ian Fleming inspiration till sin bok om den mystiska agenten James Bond? I filmen ”Dr. No” skickas Bond efter ett mord på en brittisk agent till en tropisk ö för att reda ut händelsen. Enligt obekräftad uppgift bodde Fleming någonstans utanför Tobagos kuststräcka, troligen i närheten av den välkända fågelskådarön Little Tobago, när han skrev manuset. Ni minns säkert de välkända scenerna från filmen där Ursula Andress hummandes på en låt, stiger upp ur det långgrunda turkosblå havet och packar upp sitt nät fullt av koraller och snäckor på den kritvita öde stranden. Japp, det är här. Definitivt.

Det är just strandlivet och det turkosa havet som i första hand lockar resenärer till Tobago. Havet håller en temperatur kring 26 grader året om och dykningen och snorklingen är fenomenal. Bara några meter från öns kust och vid alla dess små öar utanför ser den marina världen orörd ut. Det finns över 300 olika sorters koraller, varav några är världens största hjärnkoraller (som kan bli upp till två meter i diameter, hundra år gamla och som fått sitt namn eftersom de liknar hjärnor). Men det trivsamma med Tobago är att ön bjuder på många möjligheter. Som denna dag, då vi lämnat strandlivet för att utforska inlandets regnskog.

I slutet av regnperioden (november) är grönskan som vackrast. Jeepen halkar runt som om den körde på is. Kurvorna är skarpa och lutningen upp mot berget kraftig. Efter en säsong av torka då all växtlighet börjat få solbrända toner i gult sker nu en grön explosion. Klippväggar täcks av klorofyllstinn växlighet, torrt och visset blir nytt och mustigt. Vid första anblicken går det inte att urskilja marken bland alla olika sorters träd och buskar. Ännu svårare är det att skilja växterna från varandra. Det kittlar i magen när grönskan skingras och vyerna framför jeepens vindruta öppnas. Då syns också hur branta stupen är. Ett hårdare tag om räcket, jag undrar stilla om jeepen kommer att klara nästa kurva? En rännil av brunt regnvatten sipprar längs bergväggen, bilen fortsätter att sladdra framåt, men Farbizo ser inte det minsta orolig ut. Han bara ler. Han älskar regn och ser det som en välsignelse efter den torra säsongen.

– Ön blir mycket vackrare nu. Jag förstår att ni är oroliga över vädret och att ni kanske inte känner samma uppskattning för regnet som jag, men känn! Det är varmt och jag lovar, här kommer regnet bara i skurar, som idag.

Efter den branta backen täcker ett spretigt fält i brynta gula toner marken. Ärligt, det är inte så vackert. Vissna bomullsbuskar står uppradade på en platå, något senare en liknande syn fast med övergivna kakao- och sockerrörsplantor. Tobago var ursprungligen en välmående sockerkoloni, men ekonomin kollapsade när slaveriet upphörde i början av 1800-talet. Idag kan öborna inte längre livnära sig på sina råvaror. Trots att ön ligger söder om det Atlantiska orkanbältet och därmed är förskonad från de värsta katastroferna, så har det hänt. 1963 dundrade Flora in och röjde bort nästan allt. Plantagen har inte återhämtat sig sedan dess. Idag växer det som finns kvar mestadels vilt.