Ett bröllop, två kulturer.

Av Jacqueline Rova Foto Christoffer Backman och Hampus Jillnefelt

Max friade till Atefeh under deras resa till Bali under 2017. Ett år senare, den 18 maj, gifte sig paret på Rockelstad Slott framför sina nära och kära. För paret var det viktigt att förena båda sina kulturer, persiskt och svenskt, i deras bröllop.

Atefeh kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och även om hon känner att hon inte har någon riktig förankring ville hon ändå ha inslag av det hon haft med sig under sin uppväxt.

– En persisk vigsel är så otroligt vacker, så inte bara för vår egen skull, utan även för våra gästers skull, berättar Atefeh.

Med syskon utomlands och inga närvarande föräldrar blev det påtagligt när ingen fanns där att ge råd och vara med under brudklänningsprovning.

– Stundtals var jag väldigt ledsen över att inte ha min familj med mig. Att hitta en gravidbrudklänning var inte heller det lättaste men till slut fann jag inte bara en, utan två, klänningar. Den ena brudklänningen skeppades från USA. Den jag bar under vigslarna var inte alls vad jag först tänkt men blev perfekt ändå. För att få till passformen över magen fick en skräddare utföra lite magi och räkna in tillväxten med hjälp av bilder från förra graviditeten. Jag har aldrig känt mig så vacker som den dagen. Speciellt också för att jag bar vår dotter i magen. Max, bar en mörkblå kostym med detaljer i vitt och guld. I bröstet bar han en boutonniére och flugan gick i mjukt guldig nyans, vårt tema var vitt och guld, berättar Atefeh.

Max bästa vän Mikael var bestman och hade sett fram emot bröllopet redan när paret träffades 2005. Han blev så känslosam av alltsammans att han fullkomligen satte orden i halsen under sitt fina tal.

Ett utav Atefehs syskon hade lyckligtvis möjlighet att närvara och det blev hennes ena lillebror Mosa som hon kom till Sverige med som barn. Herrskapstrion matchade sin stilfulla, mörkblå klädsel och krispigt vita skjortor, med skillnaden i att Max bar en fluga och de andra slips.

Brudslöja och tiara var inget Atefeh kände sig hemma med men att gå utan något på huvudet kändes inte heller rätt.

– Jag hade sätt vackra huvudbonader av blommor på internet och visste genast att det var det jag ville ha. Igen blev jakten att finna någon som kunde skapa min vision en utmaning. Till slut fann jag RuthHanna och tillsammans jobbade vi fram min vision. Efter första provningen ropade jag ”Mer! Större!” och så blev det. Huvudbonaden blev pricken över i:et och de handmålade tygblommorna matchade brudbuketten perfekt, berättar Atefeh.

Det var viktigt med att skapa ett genuint och rustikt bröllop och att buketten skulle vara levande, vild och stor. Men när bröllopsdagen väl kom så anlände buketten alldeles för liten och egentligen inte alls enligt önskemålen.

– Släkten sattes i jobb att rufsa till den och göra buketten större. Den blev inte som planerat men det var ju bara vi själva som tänkte på så därför släppte vi det. Man får nog räkna med att allt inte blir som man tänkt sig, berättar Atefeh.

Total glädje!

För paret var det viktigt att platsen skulle vara vacker och de ville inte ha en fast slottsmeny på tre rätter. Lika viktig som platsen var nämligen maten.

– Vi ville ha en traditionell persisk bröllopsbuffé så maten aldrig skulle ta slut vilket visade sig vara en omöjlig kombination till en början. Vi scannade hela Stockholm med två timmars omnejd och fann till slut Rockelstad Slott. Vilken drömsk plats! Här kunde man ordna egen catering vilket var perfekt för oss och våra gäster kunde sova över i slottsrummen och stanna över på frukost dagen efter, på så sätt skulle festen kunna fortsätta hela natten, berättar Atefeh.

Citat från Rumi.

På bröllopsdagen var Atefeh gravid i sjätte månaden med parets andra barn.

– Som en rödtråd genom bröllopet, både på hemsidan, inbjudan samt även under bröllopsdagen och vigsel så hade vi citat från poeten Rumi. Dels för de vackra kärlekstexterna, men också som en hint till vår bebis i magen. Hon skulle få heta Rumi, men det visste ingen då och det var vårat sätt att ha med henne på vår stora dag, berättar Atefeh.

Bröllopsdagen vart precis som brudparet önskade sig.

– Solen sken och grönskan fullkomligen brast ut i en fulländad prakt av krispiga, klara färger. Med sjön som en glittrande kanvas i bakgrunden väntade gästerna på oss vid slottsbryggan när vi skred in med vår lille gosse. Det var viktigt för oss att han var med under vigseln. Jag var så överväldigad av känslor att jag inte vågade titta upp på gästerna med risk för att brista ut i lyckotårar. Vad ingen visste var att vår son minuten innan hade råkat kissat ner min brudklänning, men det var inget som syntes, skrattar Atefeh.

Sofreh Aghd.

Den persiska vigseln var en överraskning till deras gäster och stod inte med i schemat. Efter bryggan och fotografering vid slottsporten välkomnades de in i själva huvudslottet och där öppnades dörrarna till en glimrande Sofreh Aghd, det persiska vigselbordet, i kristall.

– Vår eventkoordinator hade skapat ren magi. Vi såg resultatet samtidigt som våra gäster och fullständigt tappade hakan. Det blev vackrare än vi kunnat drömma om och satte verkligen ett magiskt skimmer över hela bröllopsdagen, berättar Atefeh.

Då erfarenheten säger att tårta efter maten är svårt att njuta av då man oftast är mätt så bytte paret helt enkelt plats på ordningen.

– Så direkt efter vigslarna bjöd vi på tårta och bubbel. Vi skippade snittar och istället mumsade de hungriga magarna på en egenkomponerad tårta där båda våra kulturer fick vara med. Saffran, vinbär och vit marsipan. Kombinationen blev så särdeles god att konditorn funderade på att ta in den i standardsortimentet efteråt. Vi prydde tårtorna med likadana blommor som vi hade i blombuketten, huvudbonaden, på den persiska vigseln och i dukningen. Enkelt och vackert. Det enkla är oftast det vackraste, berättar Atefeh.

Max och Atefeh sågs först inför fotograferingen. Max väntade då vid den lilla träbron i skogsgläntan och när han såg Atefeh komma så föll han i tårar.