Dublin: En intim liten storstad

Text: Sofia Lundqvist

Tack vare dess atmosfär, historia, gastronomi, shopping, vibrerande nattliv och inte minst närhet ligger Irlands huvudstad i topp som en av Europas bästa weekenddestinationer för oss svenskar. Dublin är en liten stad med ett stort hjärta, redo att hälsa dig välkommen.

När jag kliver av planet möts jag av ett mulet Dublin. Duggandet är föga förvånande för mig som nästan nitiskt kollat väderleksrapporterna veckan innan avresa. ”Regn hela helgen”. Dessutom har jag ju hört att det alltid skvalar och att Dublin i stort är en industriellt präglad plats i grå toner. Det jag inte vet då är att Irlands huvudstad kommer att bjuda på en solig, händelserik cityweekend, otroligt välkomnande människor, ett ljuvligt matutbud och massor av Guinness – både i form av ölet och i världsrekordsförsök.

– Jag känner redan att jag kommer att vilja åka tillbaka, singlar min kollega ur sig precis när vi ätit vår första måltid på irländsk mark.

Då har vi varit i Dublin i mindre än fyra timmar. Men det var så det kändes. Känns. Alla vi på den korta tiden hade mött var så förbannat och genuint trevliga. Den mycket pratglada taxichaffisen exempelvis. Han beklagade att han hade kört fel, men kompenserade det genom att bjuda på choklad och agera lokal guide i säkert en halvtimme, en mycket bra sådan förstod jag senare.

Om man får vara en aning generaliserade om Göteborg och dess trevliga invånare skulle man kunna säga att Dublin är Irlands svar på Sveriges Västkustspärla. De oerhört välkomnande lokalborna ger Dublin det där extra skimret, men staden glänser nuförtiden även på andra plan. För att nämna något når gastronomin nya höjder. Att irländarna tar tillvara på sina fantastiska resurser – havets skatter och saftiga köttstycken – kommer inte som någon överraskning, men på senare dagar görs det därtill med finness och sinne för samtid. På restaurangen Rustic Stone tillagar du din egen mat på varma lavastenar, medan du på Pig’s Ear äter snyggt komponerade och välsmakande rätter i en humoristisk miljö i sällskap av otaliga små grisprydnader i var vrå. Och det är bara två av många exempel på den nyetablerade och skarpsinniga restaurangscenen.

Mat, musik och MGM

Några av Irlands största exportvaror är just de inom matindustrin. Det oförstörda vattnet kring Irlands 7 500 meter långa kustremsa ger upphov till exceptionella råvaror och faktum är att landet är en av de europaledande nationerna vad gäller försäljning av den delikata bruna krabban, rosa räkor, kupade ostron, hummer och snäckor. Lyckligtvis är irländarna, i enlighet med deras gästfrihetsrika rykte, duktiga på att dela med sig och exporterar hela 50 procent av sin fångst till oss andra européer. Om du exempelvis har ätit snäckor i Frankrike kan du vara sånär som på säker att de fångats i irländskt vatten.

Men Irland och Dublin är inte bara kända för sin minst sagt ljuvliga mat och atmosfär, utan även för sina kreativa förmågor. Skaparandan har alltid funnits i staden och långt innan chick lit-drottningen Marian Keyes slog igenom kunde Dublin stoltsera med inte mindre än tre Nobelpristagare i litteratur. Och det går tyvärr inte att bortse från att bandet U2 faktiskt härstammade från Dublin. Jag brukar ofta hävda att det är världens mest överskattade rockband och jag kan meddela att få av mina åsikter upprör så mycket som just denna. Bono, David Howells, sedermera känd som ”The Edge”, och de andra grabbarna har sedan det bar av i slutet på 70-talet minst sagt tagit världen med storm. För en U2-motståndare som jag ter det sig besynnerligt.

– Bono kunde inte spela gitarr och han var inte mycket till sångare men han hade ”det”. En scennärvaro och utstrålning som man visste skulle räcka hela vägen, berättar fotografen Patrick Brocklebank som följt U2 ändå från starten och vars verk under sommaren synts på The Little Museum of Dublin i utställningen U2: 1978-1981.

Tyvärr blev det inte en lika storartad framgångssaga för Bono och The Edge när de försökte ta hotellindustrin med samma storm. The Clarence, hotellet signerat de två på Wellington Quay, lever inte upp till epitetet ”världshotell” på samma sätt som U2 lever upp till ”världsband”. Det är visserligen simpelt och elegant, men det slutar där. Och det skulle vara en lögn att säga annat än att The Clarence guldålder fick ett abrupt slut redan vid millenniumskiftet.

Vidare har Dublin även utskeppat celebriteter av den animaliska typen. Irland kallas ”Den gröna ön” och det vore därmed närmast en synd att besöka huvudstaden utan att ha gjort en visit till dess stora grönområde. Phoenix Park är Europas absolut största stadspark och den är faktiskt mer än två gånger så stor som New Yorks motsvarighet Central Park. Här finner du Irlands presidentresidens, enorma cricket- och polobanor, Ashtown Castle, världens största obelisk Wellington Monument och inte minst det gigantiska Dublin Zoo. Djurparken fick sina första lejon så tidigt som 1855 och Dublinborna prisade dem. När livsmedelsförsörjningen sedan minskande dramatiskt i staden till följd av Påskupproret 1916 fick många andra arter i djurparken sätta livet till för att lejonen skulle kunna mättas. Det kanske var tur. Filmproduktionsbolaget MGM kan åtminstone vara tacksamma eftersom det innebar att deras logo snart kunde få ett nytt ansikte när den tussiga lejonungen Cairbre föddes 1927 och senare alltså blev en världskändis utan dess like.