Skogsfebrud i en förtrollad skog med sin officer

Av Ronja Willners Foto Stevie Antoniou

Hållbarhetstänk var den återkommande nämnaren för Elin och Björns utomhusvigsel på landstället i den sörmländska skogen. Den rådande pandemin satte stopp för kramar under bröllopet men skapade istället den klassiska dansleken raketen, för att fira att brudparet sagt ja till varandra.

Brudparet

Namn: Elin och Björn

Vigsel: 8 augusti 2020

Var: Landstället vid sjön Lockvattnet, som ligger i Sörm­ländska Björnlunda.

Gäster: Ca 90

Klädkod: Kavaj/hög­tidsdräkt

Bröllopstema: Hållbart, med känsla av enchanted forest/ Twilight bröllop.

Färgtema: Guld, sage green och dusty blue.

Bröllopsplaneringen började redan sam­ma helg som Björn friade i stugan i no­vember 2019 då Elins ena tärna frågade ”vad har ni tänkt för färgtema” när hon via ett telefonsamtal fick reda på nyheten.

– Vi hade inte ens varit förlovade i 24 tim­mar, men den frågan fick oss att börja spåna väldigt tidigt när vi låg där i stugan framför brasan med varsitt glas vin i handen och min nya ring på fingret. Vi kom snabbt överens om ett sommarbröllop just på den platsen.

Ett par månader in i planeringen kom Co­vid-19, Elin och Björn fick lägga all planering på is i väntan på nya besked. I juni lättade myndigheterna på reserestriktionerna och pla­neringen fortsatte då enligt plan.

– Vi skulle från en början ha vigseln i Björn­lunda kyrka, men valde istället att ha både vigsel och fest utomhus. Våra gäster kände sig bekväma med detta och många såg ingen skill­nad på att vara där jämfört med att ligga på en packad strand en hel dag.

Större delen av semestern spenderades med att bygga tält och dansgolv, röjsåga fram par­keringsplatser i skogen och fylla igen gropar i gräsmattan.

– Vi siktade på så hållbart som möjligt, bland annat genom att bygga själva, vilket la grunden för stor del av bröllopets stil och tema. Sedan försökte vi skapa någon slags känsla av Enchanted Forest/Twilight bröllop som passa­de bra in i miljön på mina föräldrars landställe med skogen och sjön Lockvattnet omkring oss.

KÄNDE INGET WOW-MOMENT

Det blev inte alls som på film när Elin skulle finna sin drömklänning. Under ett par måna­der hade hon spenderat tid på Pinterest och sparat ner bilder på bohemiska, långärmade klänningar med öppen rygg.

– Jag var helt säker på att det var en sån mo­dell jag ville ha. Tillsammans med min mamma gjorde vi ett besök i en butik där man kunde sy upp sin egen klänning och där jag visste att det skulle gå att få en klänning precis som jag ville ha den. Men eftersom vi hade hållbarhet i fo­kus besökte vi även Bröllopsbruket för att kolla på begagnade klänningar och se hur nära min drömklänning vi kunde komma. Jag provade runt femton klänningar i sådan modell som jag tänkt mig, men ingen kändes helt hundra.

Som så många andra blivande brudar varit med om, kan det vara ett bra val att testa en helt annan modell än vad man tänkt sig från början.

– Jag bad min mamma hämta något tight och kortärmat, som var nästan motsatsen. När jag kom ut med den klänningen började mamma att gråta och sa ”den är det ju!”. Jag slog till och köpte den, men första natten efter köpet drömde jag mardrömmar och ångrade mig di­rekt dagen efter. Jag hade ju varit inställd på en annan klänningsmodell under så lång tid. Jag ville knappt titta på den, ännu mindre prova den igen hemma. Eftersom den var köpt second hand hade jag ingen möjlighet att lämna tillbaka den. Den var ju inte ful på något sätt, men jag fick inget ”wow- moment” eller ”say yes to the dress” som man hade sett framför sig. Det kän­des som att jag skulle gilla den mindre för varje gång jag tittade på den så jag lät bli.

Med hjälp av sina tärnor kunde Elin lugna ner sig och visste att bröllopsdagen inte skulle bli förstörd oavsett vilken klänning hon hade på sig.

– På bröllopsdagen kände jag mig hur fan­tastisk som helst i min klänning och nu har jag inte ens klarat av att sälja den så som jag hade tänkt göra. Jag kände mig lite som en skogsfe med mitt utsläppta hår och den lösa och flätade kransen. Och med närmare trettio grader varmt skulle jag dessutom ha smält bort i en långär­mad klänning. Björn är officier inom militären och bar mässdräkt, manschettknapparna hade han fått i gåva av den brittiska Försvarsmakten.

RING MED LABBODLADE DIAMANTER

Elin hade tidigt hintat om vilken typ av ring hon önskade sig om Björn någon gång tänkte fria. En minimalistisk ring med en prinsessli­pad sten, hållbar och gjord med återvunnet guld stod på önskelistan.

– För mig är det viktigt att göra hållbara val så ofta som möjligt. Jag hade läst om labb-odlade diamanter som är ett intressant alter­nativ. Dels med sin konfliktfria bakgrund, dels för att tillverkningen endast använder en bråkdel av den energi som annars krävs för att bryta diamanter ur jordskorpan. En labbod­lad diamant bidrar inte heller till de ingrepp i naturens ekosystem som gruvindustrin med­för och sparar på så vis på jordens resurser Det var ingen lätt match för Björn att hitta en ring med de önskemålen.

– Jag fick scouta ganska länge för att hitta en juvelerare som ville ta sig an detta. Från vissa juvelerare fick jag kommentarer som ”varför sätta in en Saab-motor i en Ferrari” när jag berättade om de labbodlade diamanterna. Till slut hittade jag BD Juvelateljé på Sibyllegatan i Stockholm som såg möjligheterna och inte problemen. Tillsammans designade vi förlov­ningsringen. När vi sedan skulle göra vigsel­ringarna gick vi tillbaka till samma juvelerare med mer gammalt guld som de smälte ner och gjorde nya ringar av. Eftersom jag är militär be­hövde jag en tålig ring. Det blev en i titan med en guldsträng för att den skulle hänga ihop bättre med Elins ring, berättar Björn.

HÅLLBAR BUKETT

Kvällen innan bröllopet samlade Elin sina tär­nor för att knyta egna buketter. Blommorna skulle vara i säsong och finnas lokalt för att be­gränsa klimatpåverkan så mycket som möjligt.

– Tyvärr var det mesta ganska sönderbränt och utblommat i augusti. I mina föräldrars trädgård plockade jag gräslök, funkia, vete, olika slags grässtrån, gråbo och stockros som fortfarande blommade någorlunda. Det blev ett besök till ICA för att komplettera med två tiopack vita rosor, en knippe brudslöja och en bukett med vita nejlikor då jag inte hittade något vitt i trädgården.

– När jag gick in hos en blomsterbutik i samma veva för att köpa nålar till marskalkar­nas corsage och berättade för butiksbiträdet att vi skulle binda buketterna själv sa hon ”oj, att ni vågar göra det”. Jag svarade glatt att vi alla var pyssliga och att det nog skulle gå bra. Då sa hon ”jag tänkte mest att det betyder otur att binda sin egen bukett”. Det är inget man sä­ger till en blivande brud dagen innan bröllopet kan man ju tycka, men jag hoppas att hon har fel – bröllopet blev ju super ändå!

GÖMDE SIG I VASSEN

En timme innan gästerna skulle anlända till vigseln rodde Elin och Björn ut med en gammal dubbelroddbåt, en replika av gamla post-rodd­båtar, som de fått låna av Björns släkting och väntade i vassen för att inte bli sedda av gästerna.

– Vi hade satt upp en skylt om att swisha ett mindre bidrag till baren när de anlände till fes­ten. Helt plötsligt när vi satt där och väntade började Björn få massa notiser och vi kunde följa vilka gäster som anlänt och inte. Det var en oför­utsedd bonus att roa sig med!

Klockan slog 16. Kantorn började spela Pachel­ bel och det var dags för brudföljet att gå mot bryggan vid strandkanten och för brudparet att göra sig redo.

– Kantorn hade kapat låten rätt rejält vil­ket vi inte visste om. Plötsligt var den slut och Björns mamma började spela
All of me på flöjt som var vår ingångslåt. Vi hade inte provat att ta tid någon gång och jag hade heller aldrig tränat på att komma ur båten med klänningen. Även vi rodde på snabbt och när vi väl kom in mot festplatsen såg vi alla gäster längs strand­kanten. De hade ingen aning om att vi skulle komma in med båt så det var nog en överrask­ning för många. Vi hann som tur var fram och hann lyssna färdigt på låten medan vi stod på bryggan under den ”pergola” som vi byggt själva med björkslanor på bryggan där vigseln skulle hållas.

Efter vigseln gick gästerna upp till gräsmat­tan för att placera sig på vita hjärtan i gräset som brudparet hade sprayat dit för att underlätta med avstånd mellan varandra på grund av Covid.

– När gästerna kommit på plats gick vi upp på en röd matta vi köpt på ”trasig”-avdelning­en, genom en sabelhäck och vidare genom gången av våra gäster som kastade ris. Stru­tarna till riset hade vi gjort med fyllnadspapp­ret som låg i postpaketen från DUNI. Vi hade infört ett generellt kram-förbud så efter vigseln gjorde alla dansleken raketen istället. Man märkte på gästerna att alla tyckte det var extra kul att få göra sig iordning efter månader med distansarbete och de var även utsvultna på so­cial kontakt så stämningen var verkligen 110%.

FESTPLATSEN KÄNDES SOM EN UTEKLUBB

Menyn präglades av hållbarhetstänk och behövde kunna lagas i förväg då Elins mamma lagade all mat själv och såklart skulle vara gäst på bröllops­dagen.

– Vi älskar färska vietnamesiska vårrullar men det fanns ingen möjlighet att göra så många vårrullar. Så vi gjorde dem som en nudelsallad istället. Till vardags äter vi bara vegetariskt så vi provlagade tre olika vegetariska alternativ med tofu, tempeh och pulled oumph och valde det godaste eftersom jag ville att det vegetariska också skulle kännas genomtänkt. Jag ville gärna ha med ett hållbart köttalternativ också. Min pappa sköt två vildsvin och så hyrde vi in en kille från helgrillat.se som grillade dem på plats. Det var ett festligt inslag! Viltkött är i regel ett klimatsmart köttalternativ och just vildsvins­stammen behöver hållas nere eftersom de för­stör mycket mark med sitt bökande.

På borden stod gamla glasspaket i plast som Björns mamma klätt in med jute och sidenband. I dessa placerades blommor och växter från trädgården. Bordsplacering skrevs på smala skivor av en björkstam.

– Vi hyrde allt porslin och la lite extra krut på varmrättstallrikarna som var rustika och mörka. Glasen fick vi ha upp och ner eftersom vi var utomhus och det blåste in björkfrön hela tiden. Vi köpte servetter som såg ut som linne-servetter och så vek vi dem så att det gick att sticka in program och en grankvist i dem. På alla bord stod det även en brun pumpflaska med handsprit.

Tältet valde Elin och Björn att bygga själva av återvunnet trävirke och återvunna skruvar som använts på en byggarbetsplats för att stöt­ta upp byggbodar. Det blev ett betydligt billi­gare alternativ på 5 000 kr istället för att hyra ett för 70 000 kr. Under en stor ek byggdes ett dansgolv på 25 m
² och i trädet, loungetältet och på bardisken hängde belysning som inhand­lats second hand på Facebook Market Place.

– Vi öppnade dansgolvet med att dansa en egengjord vals till
Blue Bird med Alexis Ff­rench. När valsen var slut brakade festen igång med fyra stycken fontän-fyrverkerier nere vid sjön och vi dansade till Drängarnas
Om du vill bli min fru. Därefter var det fullt ös fram till fyra någon gång tack vare vår DJ som även hade med sig discobelysning och rökmaskin. Det kändes verkligen som att vi var på en fet ute­klubb i Frankrike där vi dansade under stjärn­himlen.

Tips från brudparet:

1. Sätt en budget som ”tål” att massa saker går fel. Lägger man ner för mycket pengar är det risk att man kan bli missnöjd när saker går fel. Och tro mig. Saker kommer gå fel eller inte bli som ni tänkt er. Så lägg en budget som känns värd ändå, även om allt inte blir ”perfekt”.

2. Avsluta i tid dagen innan bröllopet. Det är så svårt att komma ner i varv och det är viktigt att få sova ordentligt dagen innan.