Ett Paris för alla
Text och foto: Clara Lindh Bergendorff
Michelinkockar överger sina stjärnor och på stadens pampigaste adress ligger ett helgalet konsthus. Nu säger vi bien vienue till Paris nya kulturdimension där finkulturen får en modern twist.
Kullerstensgata upp, stentrappor kantade av snirkliga gatulyktor ner, galleri ut och in från pittoreska Montmartre, via Seines flodpromenad till de latinska kvarteren. Under ett dansande pilträd skissar en man med snabba drag kvinnan under kronverket. Konstnärer målar av åldrande ekor klädda med franska flaggan och Louvren tronar med sina glaspyramider. Miljön är så avväpnande vacker att Paris gör eftermiddagens flanörer knäsvaga. Trots denna charm är det lätt, särskilt efter att ha varit i Frankrikes huvudstad ett antal gånger, att få känslan av att betrakta en kuliss eller en pjäs – med samma regi som redan spelats upp för våra ögon under hela 1900-talet.
Är Paris bara ett anrikt konstarv eller finns här fortfarande en
levande kulturstad?
Fram tills nyligen har fakta pekat på alternativ ett. Antalet franska novelltitlar översatta till engelska halverades mellan 1995 och 2005. Fransk filmindustri var störst i världen för ett århundrande sedan, idag utgör amerikanska filmer hälften av alla titlar som går upp på biograferna i Paris. Den parisiska högfärdigheten har gjort sig starkt påmind inom Fransk kulturpolitik som under 1900-talet haft en uttalad vision om att isolera sig från resten av världen, en stolt mentalitet som har straffat sig. Folk åker hit för att kasta sig med namn som Claude Monet, Henri Matisse, Édouard Manet och Gustav Doré – gubbar som föddes under 1800-talet. Bakom Mona Lisa och Michelinkockar levererar år 2013 dock en helt ny kulturdimension som kryddar ett redan högt älskat Paris med en fräsch och välkomnad fläkt i form av kontraster. Galna restauranger och hus fulla av unga konstnärer. Fascinerande Paris är på väg att bli än mer fascinerande i och med den nyvälkomnade samvaron mellan det modernt tillåtande och det klassiskt ljuvliga.
Tycka vad man tycka vill om Sarkozy, men Frankrikes förre president är en av personligheterna som hjälpt till att sätta kulturbollen i rullning. Igen.
– Jag kommer att modernisera och fördjupa den kulturella aktiviteten i Frankrike, klämde presidenten ur sig och höjde kulturbudgeten med 3,2 procent per år, medan han skar ner på övriga sektorer, strax efter att han blivit president. Han förklarade också att han ville ”demokratisera” fransk kultur, och det är precis vad som håller på att hända.
Konstockupationer
Rue de Rivoli, gatan som är hem till Louvren, franska modehus och flera flotta hotell är och har varit en av Paris mest kända gator i över 200 år. Gatan fick sitt namn år 1797 efter att Napoleon segrat över Österrike under Slaget vid Rivoli. Fransyskornas klackar trummar i takt med de äldre herrarnas käppar och miljön omges, som på så många andra håll i Paris, av en romantisk aura. Om man ägnar lite uppmärksamhet åt de annars så finputsade fasaderna kommer man dock att se att här även finns ett mycket, mycket märkligt hus. År 1999 togs ett stort sexvåningshus på prima adress illegalt över av konstnärer. Det var kultursjälarnas sätt att protestera mot att det inte fanns något utrymme för små nytänkande initiativ, vilket förmedlats i form av attityd och prislappar. Runt hela staden skedde liknande ockupationer där kulturutövare påstod sig ta lokaler från de rika och ge till de fattiga. Det vill säga sig själva.
– Konstnärsdrömmen om att flytta till Paris börjar sakta närma sig verklighet igen, säger en av stadens konstockupanter medan vi står och samtalar utanför Rue de Rivoli nummer 59.
Lämnar man mannen iklädd upprullade jeans och målarfärg på fingrarna med blicken, och istället låter ögonen vandra upp för husväggen möts man av papier-machéfigurer. Konstiga pappersbollar, prickar i diverse kulörter och en port som lyser i starka färger, inklämd mellan två lyxbutiker, är det märkliga konsthusets signalement.
Husockupanterna har fyllt husen de tagit över med sina fotografier, sin musik, teater, bild, filmer… Först försökte staten ta tillbaka sina lokaler, men under 2000-talet började de istället satsa på att legalisera dessa olagliga konstnärshus. Det märkliga huset på Rue de Rivoli 59 köptes av Paris City Hall som sedan renoverade konstlyan för tio miljoner euro. Artisterna fick sedan flytta in igen i utbyte mot en obetydlig hyra samt att de öppnade upp sin verksamhet för turister och lokalbor som ville inspireras av deras konst. Succén var ett faktum.
Konsthusen återfinns nu runt hela staden men just nummer 59 är extra roligt att besöka med tanke på den stora kontrasten till närliggande konstmagneten Louvren och den pampiga atmosfären utanför. Här hänger svartvita fotografier, här säljs unika designprylar och på en av väggarna dinglar en färgglad tavla, en avbildning av en leende brud, precis som sin syster Mona Lisa i grannhuset.