Hett och hemligt i Berlin

Foto: Bruno Ehrs Text: Clara Lindh Bergendorff

Berlins vakuum har fyllts, och det med råge. Gamla elverk har blivit restauranger, bakom en skruttig lägenhetsdörr gömmer sig stadens häftigaste hotellrum och i det du trodde var ett nedlagt galleri står Berlins bästa bartenders. Här skapas morgondagens trender. Tysklands huvudstad är kanske trots allt på väg att bli världens centrum.

För några decennier sedan försökte man sälja Berlinluft på burk. Idén myntades redan på 1800-talet då en kompositör vid namn Paul Lincke skrev en låt han döpte till Berliner Luft. Han påstod att det var något alldeles speciellt upplyftande med syret i Tysklands huvudstad som gjorde människor extra kreativa. Idag finns det en gata uppkallad efter honom och medan jag sippar på en latte på en av
Paul Lincke Ufers trevliga uteserveringar funderar jag på om det faktiskt ligger någonting i den gamla skrönan. En kreativ ådra tycks ha vaknat inom mig så fort jag anlänt till Berlin, och att döma av min omgivning är jag inte ensam om denna tanke.

Under de senaste 15 åren har kreativa personligheter lockats hit. Under 90-talet liknade Berlin ett tomt papper, lika tomt som de 100 000 lägenheter som stod utan ägare. Det var både lätt och billigt för folk med en oregelbunden inkomst att flytta hit för att pröva sin kreativa lycka. Lägenheterna i öst fylldes av konstnärer, designers, musiker och fotografer och med dem smyckades gatorna med målningar, designbutiker, gallerier, prylbodar, gatukonst och utställningar. För tio år sedan var stadsdelen Mitte fortfarande en Östtysk kvarleva. Idag utgör gatorna kring
Auguststrasse snarare ett galleriparadis där utställningar, kaféer, restauranger och butiker håller världsklass.

I ett försök att beskriva Berlin skulle det vara lätt att dra paralleller till Södermalm i Stockholm. Visst finns det mycket likheter, men det gör inte staden rättvisa då den är så mycket mer. Berlin är inte ett område, det är en hel stad, en livsfilosofi, en energi. Fler nationaliteter och etniciteter har fått hjälpa till att skapa atmosfären längs Sprees stränder än längs Mälarens, och till och med pilträden dansar vildare i vinden här.

I takt med stadsdelarnas förvandling har lägenhetspriserna höjts. Oetablerade konstidkare har tvingats flytta till nya områden vilket gjort att stadsdel för stadsdel, undan för undan, blomstrat upp på ett alldeles eget och unikt vis. Först var det Mitte, därefter följde Friedrichshain. Idag är Kreuzkölln, ett påhittat ord Berlinarna använder för att beskriva området där stadsdelen Kreuzberg möter Neukölln, kreativitetens epicentrum.

-Kreuzberg och Neukölln är idag vad Mitte var för fem år sedan, säger Clare Freeman som precis startat upp en verksamhet i området.

I en sjaskig trappuppgång har hon renoverat en fullständigt fantastisk lägenhet som hon hyr ut likt ett hotellrum. Tillsammans med lokala designers har hon skapat en unik plats som andas Berlin. Hon kallar verksamheten Plus One, då det ingår att man får hitta på någonting med en lokalbo när man bokar en vistelse i lägenheten. Bland hennes lokala kontakter hittar man en framstående designer, en nyinflyttad fotograf, en av stans bästa dj:s och en hyllad kock.

-Vi Berlinbor identifierar oss varken som tyskar eller européer, vi är helt enkelt stolta över att vara Berlinare. Berlin är som en Peter Pan-stad, den liknar en saga och ingen vill bli vuxen, säger Clare Freeman.

Berlins kreativa kugghjul

Inte långt ifrån Plus One, på Oranienstrasse, ligger en annan relativt nystartad satsning. Butiken Voo är belägen på en innergård i en gammal låssmedja och säljer ett urval av klädmärken och designprylar. När butiken öppnade för några år sedan var det ingen som trodde att den skulle gå runt. I år har Voo blivit framröstad till världens bästa butik av Farfetch, en shoppingsajt som årligen sammanställer en lista, högaktad av modeintresserade, på världens bästa designbutiker.

Bland affärens trendiga plagg och lokala små konstverk arbetar en välklädd man vid namn Herbert Hoffman. Jag frågar honom vad han tror det är som gör Berlin olikt alla andra europeiska städer.

-Pengar är inte vår drivkraft. Berlins kugghjul snurrar tack vare vår mångfald, vår attityd och vårt engagemang.

Butiken ägs av Yasin och hans bror Kaan. För fem år sedan, när Neukölln fortfarande gapade tomt, flyttade de hit och startade en liten bar de döpte till Luzia. Idag är baren närmast kultförklarad och har fått sällskap av oräkneliga efterföljare som förvandlat området till ett nöjescentrum. Efterföljare, men inte kopior. I dessa områden existerar inte några kedjor. För några år sedan öppnade en Subway-restaurang i området, men den gick snabbt i konkurs då den bojkottades av lokalborna. Där den en gång låg driver nu en turkisk familj ett litet matställe som går jättebra.

-Det senaste åren har man sagt att området Wedding är nästa på tur, men det har aldrig riktigt fått genomslaget man väntat sig, säger Herbert Hoffman. Ännu finns relativt billiga lägenheter att finna för kreativa själar i Neukölln och Kreuzberg. Kanske blir det Weddings tur efter det.

Thomas Dellert är en av stadens kreativa förmågor. Han flyttade till Berlin förra året efter att växt upp i Stockholm och därefter berikat städer som New York, Paris och London med sin konst, film och musik. En mörk trappuppgång bestående av tio våningar täckta från golv till tak med graffitti, klistermärken, affischer och fotografier leder upp till hans lägenhet och studio. Jag har aldrig sett någonting liknande. På vardagsrumsgolvet står en kista med hans eget namn på, i sovrummet hänger en signerad version av det sista fotot som någonsin togs på Marilyn Monroe och fåtöljen jag slår mig ner i har han klätt in i ett glittrande silvertyg. Ju mer jag tittar desto mer upptäcker jag. Lägenheten som utgörs av en gammal chokladfabrik är enorm, ändå berättar han att hyran bara är en bråkdel av vad en konstnärsstudio kostar i Paris.

-Som konstnär rör man sig i ett historiskt landskap som för mig är fascinerande. En stad som fortfarande bär stora sår från andra världskriget, och 12 års naziststyre, både på husfasader och i människors inre. En stad som bitvis är som en kuliss till en film, bitvis ful som stryk och bitvis helt betagande. Berlin har allt det som andra städer sanerat bort. Att arbeta i Berlin är en ständig utmaning och en unik möjlighet då de flesta andra städer blivit alltför turistiska och allt för dyra för en skapande konstnärs eller poets plånbok, säger Thomas Dellert.

-Staden ger mer än den tar. Det finns en spontan vänlighet och arbetsglädje här som tappats bort i andra storstäder. I Berlin pulserar fortfarande den äkta, okommersiella skaparglädjen, fortsätter han.

Inga rätt eller fel

På designmarknaden Voodoo delar andra förmågor med sig av sina talanger. En tjej vid namn Shahar Waks säljer väskor gjort av gammalt soffläder, en annan säljer hembakade kakor och i ett hörn har en frisör slagit upp en spegel och en snurrstol. Ingenting är fel, men det är heller inte rätt. Det känns som att Berlinarna strävar efter att utstråla att de skiter fullständigt i vad någon annan tycker.

Ofta hör man att det inte finns några rätt eller fel inom konst. Skitsnack säger jag. Om du exempelvis befinner dig i Sixtinska Kapellet upplever jag att det finns vissa saker du bör tycka och tänka om Michelangelos takmålning, på samma vis som att man inte slänger ur sig vad som helst om Mona Lisa. I Berlin däremot är det ingen som räds att skratta om ”kejsaren inte har några kläder” och konsten är fri och tillgänglig likt en utopi.

-Om du vill ta med dig konsten hem, och behålla den för dig själv får du betala, men att dela på någonting vackert kostar oftast ingenting i Berlin, säger Alena Kühn. Hon arbetar på Jüdische Mädchenschule Berlin, en gammal judisk flickskola som förra året byggdes om till ett kulturellt drömkomplex med fotoutställningar och vackra restauranger.

Inte nog med att de flesta gallerier är gratis och att entrépriset till museum oftast är väldigt lågt, många konstsamlingar har också obegränsade öppettider. Här finns en mängd utomhusutställningar, utomhusgallerier och tillfälliga mässor i gränder och parker. Ett roligt initiativ som vackert sammanfattar Berlins konstideal är Clockwork Gallery. Konstsamlingen består av endast två konststycken, uppsatta på två sidor som mäter 70 x 100 centimeter, av en kubisk klocka. Klockpelaren står vid en tunnelbanestation och klassificeras som världens minsta galleri. Det hela är ett privat initiativ startat av två Berlinbor som kort och gott ville förgylla gatorna med lite konst.

I Berlin finns inte bara det minsta utomhusgalleriet, utan även det största. East Side Gallery kallas den drygt 1,3 kilometer långa biten av Berlinmuren som fortfarande står stadigt. Konstnärer från hela världen har fått smycka cementen med sina tolkningar av 90-talets politikskifte.

Andra delar av muren, bitar som blev liggande år 1989, låter man med jämna mellanrum unga Berlinbor smycka med egna budskap, för att sedan placera ut dem i staden. Konsten lever. Staden är i ständig förändring vilket märks på allt från husfasader till blomlådor, trappuppgångar och kafébord. Tycka vad man tycka vill om gatukonst, men i Berlin uttrycker människor sig med färg och form, och de gör det hellre storskaligt än småskaligt. Ibland hellre än bra, men oftast på ett alldeles förundrande vackert vis. Politiska budskap och varma lyckoönskningar är betydligt vanligare än de klottrade signaturer många av oss skandinaver ser framför oss när vi tänker på graffitti.

Hett och hemligt

Berlin älskar att överraska vilket syns inte minst på design-, bar- och restaurangscenen. Det lilla kaféet Kaffee und Tee är ett fikaställe om dagarna för att om nätterna förvandlas till en intim nattklubb. Cafe Sorgenfrei är en annan favorit där du inte ska bli förvånad om någon kommer och ber dig flytta på dig för att de vill köpa stolen du sitter på. Här har de storblommiga små kaféborden blivit utplacerade bland loppisfynd och antikviteter som är till försäljning. Utsmyckningen i klädbutikerna hade lika gärna kunnat vara konstinstallationer på ett hyllat museum och bland regnkappor och högklackade skor är det mycket möjligt att en välkänd dj kör en eftermiddagsspelning. När man ser till både barer och restauranger i Berlin blir omdömet högre ju hemligare de är, desto svårare det är att hitta dit och ju snävare klientel de har. Kockar och bartenders har så mycket stolthet i sin verksamhet att de anser att man ska förtjäna deras njutning.

Buck and Breck heter Berlins häftigaste bar. Utan vare sig officiellt telefonnummer eller adress är det en smärre omöjlighet att lista ut var den finns, eller
att den finns för den delen. Taxichauffören höjer på ögonbrynen när jag säger adressen och stirrar än mer oförstående på mig när vi nått destinationen. Vi står utanför en oansenlig dörr som ser ut att leda in till ett högst ointressant galleri. I skyltfönstret visas några små skulpturer föreställande munnar som förmedlar ett platt intryck, det ser nästan ut som att galleriet stängt för säsongen. 20 minuter tidigare har jag fått ringa till en telefonsvarare och uppge mitt namn, först då fick jag reda på adressen. Kanske hörde jag fel? Är jag verkligen på rätt plats? Jag ringer på dörrklockan och en dryg minut senare öppnas dörren på glänt.

Innanför de ljudisolerade väggarna arbetar Berlins två bästa bartendrars – Goncalo de Sousa Monteiro och Holger Groll. Det enda som finns i lokalen är en stor bar och 14 stolar placerade runt den. Varje cocktail tar mellan sju och tio minuter att göra och efter att ha sippat på deras champagnebaserade signaturdrink, ”Buck and Breck” som baren är döpt efter, inser jag vad de menar med att man ska
förtjäna en drink av den här klassen. Det bubblar inom mig av lika mängd förundran som champagne. Efter att ha gjort det stora misstaget att fråga om jag får ta foton och därefter erkänna att jag är journalist blir Holger Groll en aning sur.

-Vi gör allt vi kan för att hålla den här baren hemlig. Vi vill inte ha någon publicitet och det har vi klarat oss undan än så länge. Om baren växer kommer magin att försvinna och jag och Concalo kommer inte att mäkta med den själva. Det finns ingen annan bartender i Berlin som håller vår klass, och vår kvalité vill vi inte kompromissa med.

De hemliga barerna finns överallt, även om de inte motsvarar Buck and Brecks konfidentiella nivå. Tausend är ett exempel på en av klubbarna som blivit omåttligt populära, trots att de nås via en bakgata och en port som snarast liknar en garageinfart.