Kronovalls vinslott: Alldeles, alldeles underbart

Text & foto: Sofia Lundqvist

Spotta på jordgolv, bli utstirrad av en älg och hållas vaken av ett spöke hela natten? Låter det som en idealistisk helg i kunglig stil? Vi undersöker varför Kronovalls slott på Österlen inte bara är Sveriges enda vinslott – utan också den bästa romantiska tillflykten i höst.

Åk genom den prunkade, en kilometer långa bokskogsallén, kör över det lilla backkrönet och där ligger det. Det spelar liksom ingen roll att ni har sett det på bild. Slottet är en helt annan sak i verkligheten. Lite mer sagolikt. Lite större.

Byggnaden är flera sekler gammal, men fick sitt nuvarande utseende på 1890-talet då arkitekten Isak Gustaf Carlson, som även utformat Nordiska Museet i Stockholm, fick sätta sin prägel på det. Han hämtade inspiration från den franska barocken och i slottets stora salar har mycket av originalstilen bevarats.

Genom århundranden har slottet rymt kungar, romanser, adel, snapphanar, liv, familjer, död, belägringar och inte minst vin. Det har byggts upp, byggts om, byggts ut, renoverats och slutligen blivit vad det är idag.

I entrén möter ett gigantiskt älghuvud, en mycket gammal jakttrofé, förmodligen äldre än gammelmormödrars fäder. Här hänger även den tidigare ägaren Hugos och hans 40 år yngre frus porträtt. På det schackrutiga golvet står en träkista från 1400-talet och en litet bord som ska föreställa incheckningsdisk.

En lång korridor, som trots att den ligger på övervåningen, närmast liknar en katakomb med dov belysning och ett ojämnt stengolv leder till slottets rum, Prosecco, Chardonnay eller kanske Pinot Noir, samtliga döpta efter lovprisade vindruvor. Rummens inredning matchar druvan, exempelvis med skira spetstyger i Muscat eller grönskimret i Riesling.

– De allra flesta vill bo i Cabernet Sauvignon, det rödmustigaste rummet där Isabelle oftast uppehåller sig, berättar Eva Åkesson, kommunikationsansvarig på Kivik Holdings.

Sägen är mjuk men frågan är om man alls kommer att kunna sova här? Flera gäster har upplevt att det spökar och sägnen lyder att det är fröken Isabelle som står för underhållningen. Hon bodde förr på slottet och förälskade sig i en skogsvaktare. Eftersom hon var av börd och inte han inledde de en förbjuden romans. När hon en vinterdag skulle smyga över den frusna vallgraven för att komma till honom gav isen vika, hon gick ner sig och drunknade.

– Det har hänt att gäster checkat ut tidigt på morgonen för att åka hem och sova eftersom Isabelle hållit dem vakna. En kvinna berättade att hon haft en underbar vistelse, men att hon besvärats lite av att Isabelle legat på henne i sängen. En annan gäst skickade en bild han tagit på sin fru i biblioteket. På den ser man tydligt konturerna av en långhårig gestalt i bakgrunden. Många märkliga saker händer här, berättar Eva.

Det här kanske inte är ett toppenställe för spökrädda med andra ord, men däremot perfekt för sybariter och vinälskare.

Greveparet som var de senaste att ha slottet som privat residens är idag i 80-årsåldern och bor fortfarande kvar i den vänstra flygeln. Där har de även inrett ett katolskt kapell, efter att den engelskbördiga grevinnan tagit med religionen hit. Det var 90-talets kargare tider som fick dem att inse att uppvärmning, underhåll och el skulle bli en kostsam historia och de bestämde sig då för att ta in en hyresgäst, valet föll på Kiviks Holding som sedan 1996 driver hotellverksamheten. En lyckträff.

Det är samma företag som står bakom Kiviks musteri och Äpplets hus som ligger knappt två mil från slottet och lämpar sig för en dagsutflykt. Där ges lektioner i mustens ädla konst och besökare äter med fördel prisvärd mat på restaurangen Kärnhuset. Rätterna har alltid någon form av äpple som komponent och råvarorna är lokalt producerade i största möjliga mån (vi rekommenderar Raskarumstupp, som är kyckling från en lokal slaktare). Utbudet av Kiviks muster och cider är stort och Da Vinci är ett bra exempel på något gott att dricka till maten. Det är en torr och lågalkoholhaltig dryck med vinkaraktär. Intill restaurangen ligger den gulliga butiken som säljer sylter, safter, must och chutney som inte finns i vanliga butikers sortiment.

Kivik holding står även bakom Åkesson vin och det är det som möjliggör den fantastiska vandringen genom vinets historia på slottet. Det första glaset intas i entrén (japp, under älghuvudets lätt stirrande blick). Mellan smuttarna går en guide igenom slottets historia. Sedan bär det av mot vinkällaren, två stenkast över gårdsplanen.

En liten trädörr leder in genom ett stenvalv upplyst av levande ljus. Det doftar potatiskällare. Jord och fukt. Det är betydligt kyligare än utomhus och faktum är att den här vinkällaren i en svunnen tid rymde is även om somrarna. En oändlig lyx då det inte fanns elektroniska frysar. I stensalen, där hundratals flaskor väntar på att bli vin, blir andedräkten till ånga.

Här nere berättar guiden om hur mousserade framställs, varför en Champagnekork ska låta som en änglafjärt när den öppnas, hur man bäst sabrerar och smakar på viner. Det är naturligtvis absolut förbjudet att ens tänka tanken att blanda flera olika sorter i samma glas. Finns en slatt kvar när det är dags att prova nästa hälls den ut direkt på jordgolvet.

Full av bubbel och kunskap går vandringen vidare tillbaka till slottet för den faktiska vinprovningen. Här bjuds tre röda eller tre vita som noggrant valts ut efter olika teman, exempelvis ursprungsland eller druva. Efter den lektionen kan vem som helst dominera vindiskussionen på nästa middag och apropå det – den stora finalen är slottets femrättersmiddag som lever upp till alla förväntningar i världen.

Aptitretaren serveras i rummet där vinprovningen hållits och övriga rätter intas i Blå salen tillsammans med levande ljus vid intima bord och en svindlande takhöjd, för att inte nämna takmålningarna med hög nackspärrsfaktor. All mat är tillagat enligt Petri Pumpas prisade koncept och innehåller bara de allra bästa råvarorna som i mångt och mycket är lokalproducerade. Akta haglet i vildanden, njut av de fem vinerna som valts ut till varje rätt.

Tankarna går till stackars Isabelle. Det är fullt förståeligt att hon inte vill lämna det här romantiska slottet.

För övrigt har hon det antagligen rätt lätt att förflytta sig mellan rummen för väggarna är, i enlighet med slottets ålder, papperstunna. De som inte vill störas av grannarna gör därför bättre i att bo i Parkvillan eller i Rättarens Röda Stuga på gården. Då går å ena sidan själva känslan av att tillbinga en natt på slottet om intet, men å andra sidan finns där både egen dusch och toalett, något som bara finns gemensamt i korridoren på slottet.

Efter den rikliga frukostbuffén morgon därpå är det dags att utforska omgivningarna. Vackra Österlen är känt för sina naturliga och konstnärliga krafter och att det förr låg en borg där slottet ligger idag förklarar vallgraven. Runt den leder Kärleksstigen fram till Poesiträdet, en pil som aristokrater förr i tiden brukade samlas under och läsa lyrik för varandra. Den labyrintklippta engelska trädgården är lätt att förföras av och förvilla sig i, vilket kanske är en god idé. För återigen, som slottets spöke Isabelle verkar stå fast vid; det här stället vill man stanna på.

Tänk på! Lokaltrafiken är inte mycket att tala om, att hyra eller köra egen bil är i praktiken ett måste.

Weekendpaket: Kronovalls Vinslott erbjuder färdiga weekendpaket där vinprovning, femrättersmiddag, afternoon tea, frukost och boende ingår.

Läs mer på:
www.kronovall.se