Lyxig ekosafari i Botswana

Text & foto: Veronica Linarfve

För fyrtio år sedan ansågs Botswana så hopplöst att bara jägare kom hit för att semestra och landet var ett av världens fattigaste. Idag är Botswana världens mest ekovänliga safaridestination och den ekonomiska tillväxten en ekonomisk framgångshistoria. Men vägen hit har inte varit enkel.

År 2009 fattade Botswanas president Seretse Khama Ian Khama ett viktigt beslut. Landet hade två huvudsakliga inkomstkällor, varav den ena inte längre var hållbar. Idén med att välkomna jägare som kommit till Botswana och rest hem med leopardskinn och noshörningshorn i resväskan innebar ett stort problem; naturen höll på att bli helt förbrukad. När det inte längre skulle finnas några djur att skjuta, vad skulle man erbjuda turisterna här då?

Frågan är högt rimlig. Engelsmännen gav 1966 landet fullständig självständighet sedan de ifrågasatt vad man skulle med detta otillgängliga land som bara bestod av våtmark och öken till. Vad man då inte visste var att det otillgängliga landet gömde en stor tillgång. Botswana, till ytan något större än Frankrike, omslutet av Zimbabwe, Sydafrika, Namibia och Zambia, tycks vid en första anblick inte särskilt roligt med en öken (Kalahariöknen) i mitten och världens största deltasystem (Okavangodeltat) i norr. Bara två miljoner människor lever är, vilket gör Botswana till ett av världens minst befolkade områden.

Vad ingen visste, allra minst engelsmännen, var att man bara några år efter självständigheten hittade diamanter – och att de tillsammans med de otillgängliga våtmarkerna som utgör Okavangodeltat skulle komma att få landet på fötter. Botswanas ekonomiska tillväxt är exceptionell och landet klassas idag som världens mest exklusiva safaridestination. Men vägen hit har inte varit enkel.

Vi flyger in över våtmarkerna med ett sessnaplan för att ta reda på vad det är som gjort att man lyckats med ekoturismen och att omvända befolkningen – från att förbruka natur- och djur till att vilja bevara och beskydda.

I receptionen på Vumbura Plains Camp sitter en man som definitivt inte är här för att åka på safari. Hans arbetsplats är avundsvärd. Halvliggande i en soffa med utsikt över ett vattenhål fyllt med flodhästar. I den redan heta förmiddagsluften flyger kungsfiskare av olika arter. Strax bakom receptionsbyggnaden knakar och brakar det i några grenar då en fyra ton tung elefanthane gnager på ett träd. I Botswana finns inga stängsel som håller djuren borta, de passerar fritt mellan – eller genom – lodgerna. Här är det gästerna som får hålla undan. Störst går först.

Tony Knowles är inhyrd klimatkonsult från Kapstaden i grannlandet Sydafrika.

– Jag är här för att räkna ut vad som är mest effektivt och vad den här safarilodgen behöver göra för att bli utsläppsneutral.

Bredvid honom sitter Kai Collins, lodgens maganger. Han studerar det excelark Tony arbetar med.

– De alternativ vi funderar på just nu är att plantera mer skog för att suga upp det vi släpper ut i kombination med att minska våra egna utsläpp, förklarar han.

Utöver den ekologiska tanken, är ambitionen att skapa ännu fler arbetstillfällen. Jobb är nämligen del av framgångskonceptet med lyxig ekoturism i Botswana.

– Vi försöker involvera lokalbefolkningen så mycket vi kan, det är först då hållbarhet och långsiktighet blir veklighet, säger Kai.

Goh kommer från en närbelägen by och är en av dem som fått arbete som assisterande guide på Vumbura. Han har arbetat på lodgen i sex år och ska, om han själv får bestämma, aldrig sluta. Född som nummer tre i en syskonskara av fem har han liksom sin familj alltid varit intresserad av djur och natur. Goh funderade först på att söka en publik utbildning för att därefter bli anställd på motsvarande svenska Naturvårdsverket. Men ödet ville annorlunda. När hans äldre bror jobb sökte och fick jobb hos Wilderness safaris uppmanade han genast brorsan att följa efter.

– Alla får en utbildning på sex månader i ett träningscamp på Vumburaslätten. Det är den längsta utbildningen i branschen och alla får jobb efteråt. Man tränar tills man lyckas, säger Goh som själv siktar på att bli förste guide.

– Det är prestigefyllt att arbeta som guide i Botwsana. Jag tar hand om mitt arv och känner stolthet över mitt land. Dessutom tjänar jag bra med pengar, och företaget erbjuder en väldigt bra sjukförsäkring för mig och min familj.

Det sistnämnda är mycket väsentligt i landet som näst efter Swaziland är det land som drabbats hårdast av hiv-epidemin. Närmare 25 procent av befolkningen är smittad, men siffran på nya fall sjunker snabbt i takt med att utbildningen når ända ut till de mest avlägsna byarna.