Sagolikt på Görvälns slott

Text & foto: Veronica Linarfve

Guld, galenskap, granskott. Och gott om tid för eftertanke. Vi checkar in på Görvälns slott för en ”Casual Friday”.

Fredag eftermiddag. Veckan har varit full av möten, att göra-listan är längre än vad den var i måndags. Tinnitusen susar i öronen, axlarna stramar strax under öronsnibbarna. Hoppar in i bilen och kör åt nordväst.

Strax utanför Stockholm i Järfälla kommun har det äkta paret Johan och Maria Eklund skapt en oas för alla som vill inleda helgen med en stunds andrum i natursköna omgivningar, med ett utsökt vin i glaset och en bit god mat på tallriken.

Efter en åktur på blott fyrtio minuter (i rusningstrafik) stänger jag av motorn och öppnar bildörren. Det första jag hör ett bräkande får. Och fågelsång och … inget mer. Denna fredagseftermiddag är träden stilla och luften varm.

Till skillnad från många andra slott och herrgårdar i landet har Görvälns slott inte någon imponerande historia. Det har anor från 1400-talet, var under 1600-talet ett sommarresidens tillhörande Elsa Brahe och Axel Oxenstierna som uppförde den nuvarande huvudbyggnaden och på 1960-talet hamnade det i kommunens ägo. En blick i historieboken och nej, det verkar faktiskt som om det aldrig har blivit någon riktig fart på det här slottet. En tid användes till och med flyglarna som skoförråd åt hemvärnet.

Men för snart fem år sedan inleddes ett nytt kapitel på ägorna invid Mälaren. Maria som har ett förflutet som festfixare och äger Hufvudsta gård fick tillsammans med sin make, tillika kompanjonen Johan, efter en lång tids väntan komma till kommunhuset och berätta om sina visioner.

– Va? Går det? var den enda frågan vi fick minns Johan och skrattar.

– Vårt svar var ett otvivelaktigt ja. Det går.Vad de drömde om var att gjuta nytt liv i slottet och skapa ett personligt hotell där alla rum är olika, där människor kan skratta och där allt är perfekt utan att vara stelt. Från år 2008 arrenderar de fastigheten av Järfälla kommun.

– Vi är båda förtjusta i Palma och ville skapa en liknande tillflykt i Sverige, en plats som vi själva skulle vilja åka till, berättar Johan.

Hur många liter guldfärg det har gått åt för att fixa den överdådiga, men samtidigt stilrena rokokokänslan vet inte Johan. Han vet bara att det tog tapetseraren tre år att klä om alla stolar och soffor och att varenda pinal som finns i slottsbyggnaderna är handplockade av antingen honom eller Maria. ”Auktioner är vår grej” som han uttrycker det. Många tyckte att de höga ambitionerna var galna och i vissa fall även korkade.

– Ta våra bäddmadrasser till exempel, de är i dun. Folk undrade om vi verkligen var medvetna om vilket jobb det skulle innebära att sköta om och fluffa upp alla dessa madrasser varje dag. Det visste vi, men vi valde det bästa ändå.