Spa och senfunkis i Stockholms innerskärgård

Text: Sofia Lundqvist

Drick björksav, svettas i en amfiteater och snarka på ett massagebord. Redaktionen testar om det nya spakonceptet på Skepparholmen är lika unikt och oförglömligt som det står i broschyren.

– Det här är min pensionsförsäkring, sa rektorn när han kom hit med ett helt lass av Arne Jacobsens numera världsberömda Svanenstolar.

Många var det som höjde på ögonbrynen då, men rektorn fick rätt. Det räckte med att sälja hälften för att bli rik och resten av de orange läderfåtöljerna står kvar. Anläggningen som den här helgen ska sättas på prov upprättades på 1960-talet i Sparbanksföreningens regi och fungerade till en början som kursgård, (därav nyss nämnda rektor). Komplexet ritades av arkitekterna Folke Hederus och Johan Wohlert och har du någon gång besökt eller sett bilder på Louisiana i Humlebæk så kommer du att känna igen dig. Skepparholmen Nacka är de facto en minikopia av det danska konstmuseet som förenar raka vinklar med stora glaspartier och naturliga material. En stil som en del valt att kalla för senfunkis.

– Historien sträcker sig egentligen ännu längre tillbaka, säger Eva Suits,
PR- och marknadschef på Skepparholmen Nacka, och syftar på tiden då den här halvön, belägen i Saltsjö-Boo, skänktes till Magnus Ladulås 1288.

1869
övertog träpatronen Otto Francke området och lät uppföra fyra villor till sig själv och sina barn. När den nuvarande inrättningen stod klar 1964 hade alla förutom en rivits. Kvarstoden av sekelskiftsgården heter Villa Torpa och i huset, som är berikat med både kakelugnar och egen brygga, kan du faktiskt bo. Totalt rymmer Skepparholmen Nacka 101 rum, varav några på den ständigt förtöjda båten Aquamarina.

Från Stockholm går det att ta sig hit kommunalt. Allt du behöver är ett SL-kort, lite tålamod och en sisådär 38 minuter till förfogande. Bussen lämnar mig med ett kraftigt brum samtidigt som jag inser att jag hamnat mitt i ingenstans. I skogen. ”Skepparholmen 200 meter” viskar en skylt. Försommarsolens strålar tränger igenom barrträdens tak och snart uppenbarar sig anläggningen intill den vackra Kvarnsjön. Vill du bada ska du dock bege dig till den närliggande Trollsjön istället, eller möjligtvis till spat där mosaikväggen ovanför poolen faktiskt föreställer just den. Bakom huset kluckar Mälaren och en lättsaltad bris präglar atmosfären här ute.

I lobbyn strömmar bluesjazziga toner ur högtalaren. Ljud som för tankarna till sent 20-tal. Det visuella däremot, pockar på uppmärksamhet för 60-talets räkning. Där står mycket riktigt Svanenstolarna på rad, färgschemat är dassigt och textilernas mönster känner du igen från dina farföräldrars, eller möjligtvis dina föräldrars, hem. Konstföremålen finns lite överallt, liksom utställda på måfå.