Söderhavet – drömmen om paradiset

Text: Veronica Linarfve & Sussi Lorinder

Dyka med hajar och delfiner, fiska svarta pärlor och bada på en privat korallstrand. Vi förklarar varför ni bör resa till andra sidan jordklotet innan ni dör.

En varm bris, suset från en vajande palm. Tystnad. Kisar ner mot den blå lagunen, drar handen genom den sammetslena korallsanden. Finns det här på riktigt eller är jag död nu? Har jag kommit till paradiset?

– Hörru, du ska nog inte sova i solen. Förresten ska du inte sova alls. Nu ska vi dyka.

Mitt resesällskap väcker mig ur drömmen som inte är en dröm utan verklighet. Det här är ett av jordens mer avlägsna paradis, jag ligger på en korallstrand vid en blå lagun i Franska Polynesien. Hon har naturligtvis rätt, inte ska man sova bort drömtillvaron som trots allt kostar hiskeligt mycket pengar att få uppleva.

Många är världens soffresenärer drömmer om Söderhavet som har blivit vår mall av paradiset. Och nog är det häftigt att ta fram en karta och konstatera att det här öriket ligger så långt bort att det på kartbilderna oftast presenteras som små prickar i ett gigantiskt hav. I en sådan där röd ruta.

Men paradiset har ett namn, Tahitiöarna, eller än mer korrekt Franska Polynesien och är en samling av inte mindre än 118 öar utspridda på en yta lika stor som Europa. Öriket är därefter indelat i fem skärgårdar; Tuamoto, Sällskapsöarna, Gambier, Marquesas och Australöarna. Har ni tänkt er ö-hoppning med båt – tänk genast om. Det är inte bara en god idé utan ett måste att detaljplanera sin resa hit i förväg. Inte bara för att det tar tid att resa mellan öarna (till Marquesas från Tahiti tar det till exempel tre timmar med flyg) utan också för att det som sagt är ganska dyrt att vistas i detta franska territorium mitt ute i havet. Störst till ytan är Sällskapsöarna i vilka både Tahiti och Bora Bora ingår. Franska influenser med croissanter och baguetter, kindpussar, ostbrickor och bilar av märket Renault blandas med blomstergirlanger runt halsen, helkroppstatuerade män iklädda endast höftskynke och en skön mañanalunk.

Paketresor är att rekommendera, gärna med minst halvpension – helt enkelt därför att restauranger utanför hotellet är sällsynta. På öarna är det resortliv, med några få undantag däribland huvudön Tahiti, som gäller.

Exklusiv turism är Franska Polynesiens signum. Den som söker charter kommer att leta förgäves. Ordet ”privat” återkommer överallt. Det är också förklaringen till varför Franska Polynesien främst lockar par på smekmånad, kändisar – och andra som vill vara i fred. För i fred får man vara. Kanske inte på den mer ”hektiska” huvudön Tahiti, där alla internationella flyg landar och folk vanligen tillbringar minst en natt innan vidare färd ut i öriket. För ut bland öarna måste man ta sig.

Vilken paradisö passar er?

Topografiskt sett finns två typer av öar; höga bergsöar och låga atoller. Atollerna omges av ett korallrev och har en lagun i mitten, med undantag för Marqueasöarna som ligger mitt i kall ström varför något rev aldrig etablerats där.

Står världens bästa dykning med delfiner på önskelistan, eller om ni vill fiska svarta pärlor, välj atollön Rangiroa. Är det paradisperfektionism på en vulkanö ni vill åt, ta er till Bora Bora. Är ni lite mer äventyrliga och ett ”helst vill vara först av alla med att upptäcka en destination-par” – välj Marquesas som just är på väg att skrivas in på Unescos världsarvslista för sin unika kultur och udda natur.

Vad ni än väljer så kommer ni att på håll kunna vinka till par, kändisar och alla som vill vara i fred, men vem var egentligen först med att befolka paradiset? Meningarna går isär, de flesta är numera överens om att det var taiwaneserna. På 1500-talet kom européerna, den polynesiska kulturen förbjöds och ersattes av kristendom och förlagan till croissanter. Sedan 1984 är Franska Polynesien en självständig fransk stat med en god relation till Frankrike, även om det inte var lika kul på öarna Mururoa och Fangataufa år 1996 då den hårt kritiserade (men sista) kärnvapensprängningen ägde rum. Händelsen blev emellertid en vändpunkt för tahitierna när världen vände ryggen åt Frankrike. En ny era av modernisering följde och idén om att marknadsföra Tahiti som ett privat exklusivt paradis sattes i verket. Och den visionen har ju fallit väl ut.

Idag är öriket som uteslutande lever på turism rikt, även om viss fattigdom märks på huvudön. Ändå är det få som svälter, för som en kille som heter William uttryckte det ”det är svår att svälta när ön är som en enda stor super market”. Franskt bistånd och hjälp med att exempelvis bygga ut elektricitet har därtill hjälpt öarna att utvecklas i snabb takt och den som vill ha en glimt av ett orört paradis får trots allt skynda sig. Eko-turism finns, men är tyvärr sällsynt. Här byggs oftare större resorts, om än med privata over water-bungalower, vilket man började med eftersom det tidigare inte var skatt på hus som inte låg på land. Hur som helst. En perfekt semester blir det garanterat, det gäller bara att pricka in den ö som passar er bäst. På de kommande sidorna följer en miniguide till tre olika öar med tre olika stilar. Vilken är er drömö?