Vatten och vin i Kroatien

Foto: Sussi Lorinder Text: Veronica Linarfve

De som gillar Italien kommer att älska nordvästra Kroatien. Vingårdar, kristallklart vatten, olivlundar och gästvänliga människor. Allra mysigast blir det i staden Rovinj.

Morgon i Istrien. Solen skiner över ett kristallklart stilla hav och genom de öppna balkongdörrarna sveper en salt ljummen vind in på hotellrummet. Medan morgonkaffet puttrar i kannan, klättrar vi nerför klipporna. Visst finns det några små stenstränder i området, men vanligast är att bada från bergknallarna. På halvön Punta Verudela, strax utanför regionhuvudstaden Pula är klipporna redan varma. Vattnet är så klart att det föreligger en överhängande risk att drabbas av svindel. Adriatiska havet är ett av de renaste i hela Europa och därmed också ett paradis för snorklare. Badskor må se heltöntiga ut, men här är de nödvändiga för att kunna njuta. Så här i början av juni ligger vattentemperaturen runt behagliga 22 grader. Även om havet är en anledning god nog att resa till Istrien, så har området betydligt mer att erbjuda.

En bil är lättaste sättet att ta sig runt på halvön. På turistbyråerna i Pula och Porec delas gratis kartor ut – efter smak. Här är nämligen vägkartorna märkta med både vin- olivolje- och tryffelvägar. Allra flest prickar har kartan över nordvästra Istrien, där gourmetgårdarna duggar tätt.

Vi väljer vinvägen. Kartan över området ser passande nog ut som just en hängande olivklase. Vägen kantas av låga stenmurar överväxta med murgröna och tar oss genom medeltida byar och trånga gränder. Alla gamla byar ligger en bit inåt land. Förr i tiden var strandtomt inte alls attraktivt. Då guppade det omkring sjörövare i havet – och dem ville man gärna ha på behörigt avstånd.

Ett stort stenhus längs vägen får oss att stanna till. Vi kliver in i vad vi tror är en lokal olivtillverkares trädgård. Fotograf Sussi börjar ta bilder. Snart uppenbarar sig en man och en kvinna bakom några fikonträd och snart blir det uppenbart att vi inte alls hamnat hos någon officiell producent, utan klivit rakt in i Gilberto och Marias privata trädgård. Trots att det äldre paret inte pratar ett ord engelska välkomnar de oss med öppna armar. Maria visar stolt upp olivträden. Sedan sin fikonodling. Hon pratar på italienska, gestikulerar och ler brett. När vi frågar om vi kan köpa något skakar Maria på huvudet. Visst kan hon sälja lite olivolja, men hon tycker att det är vi som ska få betalt. Med kvicka steg går hon bort till fikonträdet och plockar ner fem solmogna frukter. Hon räcker över frukten och säger (tror vi i alla fall) att det var trevligt med besök och att vi är välkomna tillbaka. När vi senare berättar om händelsen för en kvinna på turistbyrån verkar hon helt oförstående.

– Vaddå, det är så vi är, skrattar hon.

– Ni har väl hört uttrycket ”mitt hus är ditt hus”?

Faktum är att gästfriheten är en av de faktorer som får många resenärer att återvända hit, år efter år. En kille som presenterar sig som Erik från Stockholm som överhört vårt samtal på turistbyrån instämmer:

– Jag gillar det här området. Man känner sig inte som en turist, utan som en resenär på upptäcktsfärd.

Det är tredje gången han väljer att åka till Istrien på sommarsemestern.

– Den enda nackdelen är de kraftiga åskovädren som brukar dra in på natten. Man kan ju nästan inte sova då, tillägger han.